throughthelookingglass.blogg.se

Idag har varit tuff. Jag vaknade under natten svettig och febrig. Jag lyckades somna om men kl05 ringde klockan för att jag skulle gå upp och göra mig redo för transporten till djungeln. Jag pratade lite med Louise om vad jag skulle göra. Men kände att jag inte ville ställa in för vem vet om jag får pengarna tillbaka.

Så jag åt två febertabletter och packade det sista innan jag gick ut till minibussen. Jag klarade mig ganska bra tills vi började köra på de snirkliga bergsstigarna ut ur Quito. Då blev jag superillamående och Michelle fick kommunicera till chaffören att stanna. 

Jag kräktes aldrig men jag var blek och svag och ville bara ligga ner. Men efter några minuter sa chaffören att han inte kunde stanna längre och att jag var tvungen att välja om jag skulle med eller inte.  Klockan var bara ungefär 06 på en söndag så vi kunde inte få tag i någon av organisatörerna så beslutet var helt mitt. 

Eftersom jag inte visste om jag skulle kunna få pengarna tillbaka eller inte bestämde jag mig för att försöka åka med. Jag bytte plats med sweitzaren som satt i framsätet och vi åkte vidare med nedrullade rutor. 

Jag ska inte ljuga och säga att det var lätt eller kul. Det sög. Men jag är ändå glad att jag gjorde det för jag kom fram och rummen är stora och bekväma i lodgen så jag vilar hellre här än i Quito. Kram på er!